Äntligen!

Äntligen är skollovet snart slut och våra barn börjar komma tillbaks hem till oss.

Barnen som har varit hos släkt och våra novismunkar kom i veckan och nu är Wow är uppe och hämtar våra barn med släkt i Isan, så de gänget kommer hem på tisdag, och då är hela gänget samlat igen och med andra ord är allt som det ska vara.
Utöver alla våra gamla barn så har vi dessutom fått fyra nya familjemedlemmar - två flickor och två pojkar så nu äv vi en familj med 31 barn.

Veckan som har gått har mest bestått av att njuta av att vara tillsammans igen och i torsdags fick fick våra novismunkar åka till Anthem Wakepark för att åka wakeboard. Anthem Wakepark är granne med templet där pojkarna har varit munkar så vi kan förstå deras längtan till att göra något lite vildare efter en månad i lugn och harmoni.
De hade jättekul och kom studsande och stolta hem - Dee rusade fram och berättade att han hade klarat två varv på stora banan.

Nu är det bara några dagar kvar tills vi är fulltaliga - på tisdag kommer Wow hem med resten av gänget.

Neng berättar om sitt liv på universitetet

Hi everyone! My name's Fuse or you can call me Neng :) 

It has been 3 years now after I leave Barnhem the best home ever. First of all, I really want to thank you for Barnhem for helping me a lot and I can have this day is all because of them.

I start university life on 2013 and everything was very new for me because I sometimes afraid of change. But I start a fresher life here with a very big group of friends who's study about the information technology here. We start a new life with a very funny time like we are going to be kids again. Before the university starts the semester they have a lot of activities for first-year students to lets us know each other and have friends. I have 3 roommates here and they are the really great roommate. We share our life story and help each other with homework. 2 of them study Aviation Business Management and 1 of them studies Software Engineering.

For second-year here it's was really hard for me because I have to find the new apartment and everything going to be serious. We have to study hard and we have to take care first-year students. But anyway it still fun because we have a really good family here. We have a good senior, good teacher and also good friends.

Now I'm a Third-year Multimedia Technology and Animation student at Mae Fah Luang University in Thailand. It was harder than second-year. I have to separate with our friends to choose the subject that we really want to learn. Some subject I have to study with another student from other major. But for this year I have a very funny time to learn what I really want to learn. I can take time with website developer and have a free time with taking a photo. I already choose what I really want to be and I love to working for it. I have to go to intern at the company for 4 months because I have to take co-operation education before I can graduate and I'm looking for the company about create the website to going to be a trainee.

Anyway, I really thank you for reading my story. I will do my best here and I really hope one day I will be the one who can help other children to have a better life like I have today I promise.

Best Regards

Irawin Pengpitak (Fuse)

Födelsedagsdags

I går kom vi, Sussi och Hans tillbaks till barnhemmet efter tolv dagars semester.
Det kändes härligt att vara tillbaks och vi lyckades komma till barnhemmet precis samtidigt som våra novismunkar var på besök.
Idag har vi firat födelsedagar - närmare bestämt Wows och Dees och lite Hans då han fyllde år när vi var iväg.
Idag var det även dags för pojkrummen att flyttas då det snart är dags att påbörja renoveringen av kill-längan.

I övrigt så börjar vi som är på plats längta efter skolstart så alla våra älskade barn kommer hem igen.

Songkran

Idag firar vi Songkran, thailändskt nyår här hos oss. 
Thailändare är smarta och älskar att ha kul så i Thailand firar men bådat västerländskt nyår, kinesiskt nyår och det egna nyåret - det ni!

Vi startade från barnhemmet klockan nio i morse väl medvetna om att detta skulle bli en blöt dag, i ordets rätta bemärkelse. Faktum är att några var redan genomblöta när vi gav oss iväg - Wow och Bat - som hade startat lite innan oss andra.
Vi gav oss iväg till Wat Manik med bilen lastad med mat för att börja dagen med ett mer traditionellt firande tillsammans med våra sju novismunkar.
När vi kom dit lämnade vi maten till templet och sen var det lite information innan våra små munkar kom tillsammans med sina 114 munkkompisar. Först var det lite böner och chanting och sedan var det dags att ge munkarna mat. Vi fick stå på rad och de kom med sina skålar som alla besöker fyllde med mat.

Efter det var det lunch, såklart - det finns inte den högtid i Thailand som inte inkluderar mycket mat, mat är viktigt!
Sen var det en liten paus på maten och då började vi vårt vattenkrig, initierat av Wow som var vildast av oss alla, Med andra ord var vi alla dyngsura när det var dags att hälla vatten på munkarnas händer.

Allt började väldigt värdigt - munkarna satt på rad och alla besökare fick gå på rad för att hälla vatten över deras händer. Faktum är att det fortsatte lika värdigt men busigt när sen alla hällde vatten på alla.

På vägen hem från templet fortsatte vattenkriget och Hans var duktig på att sakta in riktigt ordentligt på alla ställen längs med vägen där folk firade, speciellt om de hade iskallt vatten. Så ni som tror att man inte kan frysa i Thailand har fel, efter ett tag var men genomfrusen.
Nu sitter jag här och skriver detta medan resten av gänget har fortsatt ut för mer vattenkrig. Jag är rätt nöjd och detsamma gäller för de som fortsätter festa.

Happy Songkran!

Dokumentärfilmen Överlevarna

Vi till tipsa er om Folke Rydens fina och starka TV serie som sändes i 3 delar 10 år efter Tsunamin. Den kommer nu som långfilm och visas på bio fr om den 14 april.

Det är en fantastiskt dokumentärfilm med fantastiska människor. 
I filmen utforskar man frågan ”Hur går du vidare när du förlorat allt”?

 Vi finner ett överraskande svar i en starkt berörande berättelse om vänskap, kärlek och humor som kraft.

Sussi, Hans och barnen på barnhemmet är med och vi på Happy Child är så otroligt stolta.

Gå gärna in på:

Facebook Överlevarna

Skollovsmunkar

I söndags var det ceremoni i Wat Manik, då sju av våra pojkar tillsammans med drygt hundra andra pojkar gick in i templet som novismunkar.Det blev en väldigt intressant, väldigt värdig, väldigt lång och väldigt varm ceremoni och dag.

Pojkarna åkte till templet redan på torsdagen för att förbereda sig så de var redan på plats när resten av oss lämnade barnhemmet kl 06.30 på morgonen.

Dagen inleddes med tal från olika officiella personer, efter det var det dags för lunch och efter lunchen var det dags för pojkarna att bli rakade.
Innan pojkarna rakas så får alla som vill vara med och klippa dem då det innebär tur att ha klippt en person som ska gå in som munk.
Sen var det dags för templets munkar att ta över och raka av allt hår inklusive ögonbrynen - det är otroligt vad ett utseende förändras när man tar bort hår och ögonbryn.

När alla pojkar var rakade fick de nya vita kläder och sen inleddes ceremonin då pojkarna ska hedra sina mammor och säga hej då till sin familj - man gråter vanligtvis inte mycket i Thailand men vid dessa tillfällen gråter i stort sett alla, både mammor, pojkar och övriga anhöriga. 
Sen var det dags att gå tre varv runt fintemplet. Det är väldigt varmt i Thailand just nu så trots att man hade förberett genom att spruta vatten på marken så var det snudd på varmt för pojkarna att gå barfota - vi andra fick till och med behålla skorna på.

Efter det bar det av för pojkarna igen - nu skulle de byta från de vita kläderna till riktiga munkklädnader. 
Dagen avslutades med en sista ceremoni inne i templet och sedan var det dags för fotografering innan det var dags att säga hej då - då hade klockan hunnit bli 16.00

Pojkarna ska vara i templet i en dryg månad så det kändes lite tufft att lämna dem, men de har valt att tillbringa sitt lov i templet helt själva och vi vet att det är bra för dem att vara där - de får lära sig att leva asketiskt, lära sig mer om sin religion och lära sig att meditera.

Det är alltid lika fascinerande att få uppleva lugnet kring alla dessa pojkar som ska lämna sina familjer i över en månad för att leva tempelliv. 

En fantastisk dag!

I förrgår åkte hela barnhemmet iväg på utflykt till Krabi - en utflykt vi hade fått i “bröllopspresent”.
Nathalies (en fd volontär hos oss) föräldrar gav sina vänner en utflykt för våra barn i bröllopspresent - och inga är mer tacksamma för den presenten än vi är!

Tidigt i tisdags morse gav vi oss iväg, trötta men förväntansfulla!
Och allas förväntningar gick i uppfyllelse. Vi fick en fantastisk heldagsflykt till öarna runt Krabi. 
En dag fylld med massor av bad, bus, båtturer och god mat.

Hoppa hage

Idag kom Pete Barret tillbaks och hälsade på.
Sist han var här hade han med sig styltor i trä som han hade tillverkade alldeles själv. Först var barnen lite blyga men sen kom de igång och efter det har det gåtts mycket på styltor.
Idag hade han med sig kritor och sen fick han igång oss allihop att hoppa hage. Oj va kul vi hade!

Inte nog med att han kommer hit med nya roliga lekar i fickan han tänker dessutom hjälpa oss att bygga möbler till de nya rummen.

Åter igen - vilken tur vi har!

Skolov och härliga återseenden

Skollovet är äntligen här! Barnen njuter av att få ta det lugnt och slöa så här i början av lovet. Dagtid är det dessutom för varmt för att vi ska orka göra allt för mycket.

Vi har haft många härliga återseenden de senaste veckorna. 
Hans Langenskiöld från Alba Care har varit här med familj och vänner. Det kändes härligt att få visa honom vad Alba Care har gjort möjligt i och med att de gick med i ombyggnadsprojektet.
Agneta är tillbaks efter en månads ledighet så nu är hon och barnen igång med sina konstprojekt igen.
Vår kära gamla volontär Thomas dök upp som gubben i lådan till allas förtjusning och han har inte ändrat sig, han var lika full av bus och upptåg som vanligt. 
Vi har haft Tommy från Happy Child här i två veckor och gissa om det känns skönt när vi får dela med oss av barnen till de som kämpar på hemma för att hjälpa oss och barnen.
Och så har allas vår Calle varit här och hälsat på en vecka. Calle som har varit volontär två gånger, som har både har gått från Bangkok till barnhemmet, och cyklat från Sverige till barnhemmet för att samla in pengar till sina ungar. Och vem vet kanske kommer det mera....

Vi har det bra vi!

Härlig söndag!

Vilken härlig känsla att se barnen leka och busa för fulla muggar mitt på dagen i gassande solsken. Nu har vi vårt stora skyddande tak, som kommer skydda både mot sol och regn.

Välgörenhetskonsert för barnhemmet

Vi vill rikta ett stort tack till fantastiska Eka som valde att hålla en välgörenhetskonsert till förmån för våra barn på sin födelsedag. Vi fick uppleva en magisk kväll fylld med kärlek och vacker musik.
Om ni kommer till Phuket och har chansen att höra och se Eka så missa den inte. 

 

Söndagskul

Så här kul kan man ha en söndagseftermiddag om man bor på barnhemmet och har världens bästa Nid, Boy och Eak.

Gott Nytt År!

Stort tack till Stiga för vårt fina utomhuspingisbord!

Idag anlände det till slut – årets julklapp! Vi har fått ett utomhuspingisbord från Stiga!

Stort tack till Jonas Wilen på Stiga som inte tvekade en sekund när allas vår Elin tog kontakt med honom och undrade om de ville skänka ett utomhusbord till oss.

Ett lika stort tack till Elin som tog saken i egna händer och kontaktade Stiga när hon insåg hur mycket barnen älskar att spela pingis och detta på ett bord som hade sett sina bästa dagar för väldigt länge sedan.

Nu ska här spelas pingis!

Årets julklapp!

Vi på barnhemmet vill rikta ett stor tack till Happy Child och alla som var med och skänkte pengar till vår nya säkra skolbuss.

Efter att ha skjutsat barnen med vår Song-teo (en ombyggd pick-up) i tio år så var det dags att skaffa en ny skolbuss. Under de senaste tio åren har trafiksituationen ändrats drastiskt med många fler bilar på vägarna därför känns det väldigt skönt att vinka av barnen i en ordentlig minibuss nu.

Stort, stort tack till alla som var med och bidrog!

Julsånger på Paresa

På Julafton gav vi oss iväg till Paresa där barnen skulle underhålla med julsånger. Vi var där för första gången förra året och barnen älskade de så de har övat sina julsånger varje kväll i över en månad. I år hade de adderat till lite dans till sångerna så gissa om de gjorde succé.

Innan det var dags att uppträda bjöds vi på middag och efter uppträdandet så fick alla varsin julklapp – det var ett glatt och nöjt gäng som gav sig hem igen vid 20-tiden.

Födelsedagsfirande och firande av bra betyg

I dag har vi haft födelsedagsfirande för de barn som fyllt år sen vi hade födelsedagsfirande sista. Vi passade även på att hylla våra äldre barn för deras fantastiska betyg. De yngre barnens betyg har vi inte fått ännu, så vi ser fram emot ännu ett firande snart igen. 

Födelsedagen firades med extra god mat och fantastiska tårtor bakade av Miaoo.

Och vi fick inviga med de nya fina dukar som vi har fått av barnhemmets alldeles egna Anne och Ole.

Loi Kratong

Hallå!

 Mitt namn är Elin. Jag är Sussis systerdotter och även den som för fem år sedan övertygade Sussi om att barnhemmet nog visst behövde en Facebookgrupp. Detta för att ge alla som engagerar sig en plats att samlas och dela minnen och tankar. Idag när gruppen har över 1 000 medlemmar och flödet fylls av allt från fina bilder till nyhetsartiklar och minnen från volontärer som längtar tillbaka så får jag ändå lov att känna mig lite nöjd. Gruppen har utvecklats till att bli precis det som från början var tanken. Mycket bra. Jag är inte på barnhemmet som volontär men bor just nu och en månad framåt hos Sussi och Hans så oddsen att ni kommer höra mer från mig är ganska stora.

 Igår firade vi den Thailändska högtiden Loi-kratong. Högtiden firas som jag har fått förklarat för mig för att hylla sjöar, floder och havet. Det byggs små båtar av bananblad som man fyller med ljus och blommor. Dessa sjösätts på kvällen för att tacka havet för vad det gett, be om ursäkt för den nedskräpning man orsakat och för att skicka iväg allt som är jobbigt och önska god lycka i framtiden. Till detta så hölls det även på det thailändska ”more is more” sättet dansshow och marknad.

 Dagen för oss på barnhemmet satte igång redan innan barnen kom från skolan med att bygga ”kratongerna” som skulle sjösättas vid byn Tamaprao senare på kvällen. Barnen rättade sig i ledet när de kom från skolan och hjälpte till med förberedelserna. Jag och flera av de andra volontärerna försökte oss på att bygga kratonger vi med, men fick erfara att det var svårare än vad det såg ut när thailändarna gjorde det. Förutom kratong-bygget så skulle även de yngre barnen sminkas och kläs upp då de senare på kvällen skulle uppträda med dans nere på Tamaprao.

Vid 7 tiden gav vi oss av hela gänget och kvällen blev verkligen en succé. Barnens dans blev mycket uppskattad, de flesta kratongerna flöt som de skulle och trots att det inte var godisdag så slank det ner en hel del sötsaker både här och där. Som utomstående får jag helt enkelt konstatera att är det något de kan i det här landet så är det att ställa till med kalas.

 Massor av kramar från oss på Barnhemmet.

Fina vänner

Våra barn är bäst!

De är inte bara duktiga på att göra sina egna läxor, de är dessutom riktigt fina vänner som hjälper varandra. Igår bestämde sig Fuse helt på eget bevåg att han skulle hjälpa sin kompis Maeo med matten. Jag älskar våra härliga ungar.

En hälsning från Sussi Karlfeldt/Volontär

Hej,

Nu är det Sussie K som skriver, Susanne Karlfeldt alltså. Just idag har jag varit på Barnhem som volontär i 108 dagar av mina 112 totalt och jag tänkte dela med mig lite av mina tankar och känslor kring det här äventyret, för det är precis vad det har varit.

Det var en ren slump att jag hamnade på Barnhem, egentligen var det min dotter som skulle söka hit som volontär men när jag satt och läste all information på hemsidan med henne så ville jag också åka hit och som tur var så fanns det plats för oss båda.

Många av mina vänner säger att det vi gör här är så fint och fantastiskt för barnen, och jag vill absolut inte förminska volontärernas betydelse här, vi är absolut viktiga, men framför allt vill jag lyfta fram vad Barnhem har betytt för mig. 
Att vara här som volontär har inneburit att jag har fått överge massor av mina egna idéer om hur saker och ting ska vara och många gånger har jag sett att det går alldeles utmärkt att göra på ett annat sätt än hur jag tycker att det ska göras. 
Att samarbeta med den underbara thailändska personalen har fungerat toppenbra, även om jag vid flera tillfällen har tyckt annorlunda så har det som sagt fungerat utmärkt. 
Men det jag verkligen vill lyfta fram är förstås barnen. Om jag på något sätt har kunnat bidra med något till deras utveckling och allmänna välmående så är det jättekul förstås, men det är ingenting i jämförelse med vad de har gett mig. Det är svårt att beskriva i ord, men att omges av dessa 27 barn under så lång tid sätter sina spår, positiva sådana. Jag har fått skratta massor, tjatat massor, lekt massor och framför allt har jag fått se massor av underbara sidor hos de här barnen. Jag kommer aldrig att glömma dem och under resten av mitt liv kommer jag med jämna mellanrum fundera över hur det har gått för var och en av dem.  
Jag har haft mitt livs äventyr och även om det finns saker som jag skulle kunna beskriva som mindre bra med vistelsen här så är de så banala och oviktiga så jag ids inte ens nämna dem, så obetydliga är de i sammanhanget. 
Att som 43-åring få kunna ta en 4 månader lång paus i livet för att få uppleva det här är en sådan lyx och jag kommer för evigt att vara tacksam till de som gjorde det möjligt. 
Och om någon inte har förstått det än så tycker jag att var och en som har möjlighet ska unna sig den här lyxen, dvs ansöka om att få komma som volontär till Barnhem. 

Att ha varit en del i allt det fantastiska som händer här är något som jag kommer bära med mig för alltid. 

Tack för förtroendet, Sussi och Hans! Vi ses, jag lovar .