Hej,
Nu är det Sussie K som skriver, Susanne Karlfeldt alltså. Just idag har jag varit på Barnhem som volontär i 108 dagar av mina 112 totalt och jag tänkte dela med mig lite av mina tankar och känslor kring det här äventyret, för det är precis vad det har varit.
Det var en ren slump att jag hamnade på Barnhem, egentligen var det min dotter som skulle söka hit som volontär men när jag satt och läste all information på hemsidan med henne så ville jag också åka hit och som tur var så fanns det plats för oss båda.
Många av mina vänner säger att det vi gör här är så fint och fantastiskt för barnen, och jag vill absolut inte förminska volontärernas betydelse här, vi är absolut viktiga, men framför allt vill jag lyfta fram vad Barnhem har betytt för mig.
Att vara här som volontär har inneburit att jag har fått överge massor av mina egna idéer om hur saker och ting ska vara och många gånger har jag sett att det går alldeles utmärkt att göra på ett annat sätt än hur jag tycker att det ska göras.
Att samarbeta med den underbara thailändska personalen har fungerat toppenbra, även om jag vid flera tillfällen har tyckt annorlunda så har det som sagt fungerat utmärkt.
Men det jag verkligen vill lyfta fram är förstås barnen. Om jag på något sätt har kunnat bidra med något till deras utveckling och allmänna välmående så är det jättekul förstås, men det är ingenting i jämförelse med vad de har gett mig. Det är svårt att beskriva i ord, men att omges av dessa 27 barn under så lång tid sätter sina spår, positiva sådana. Jag har fått skratta massor, tjatat massor, lekt massor och framför allt har jag fått se massor av underbara sidor hos de här barnen. Jag kommer aldrig att glömma dem och under resten av mitt liv kommer jag med jämna mellanrum fundera över hur det har gått för var och en av dem.
Jag har haft mitt livs äventyr och även om det finns saker som jag skulle kunna beskriva som mindre bra med vistelsen här så är de så banala och oviktiga så jag ids inte ens nämna dem, så obetydliga är de i sammanhanget.
Att som 43-åring få kunna ta en 4 månader lång paus i livet för att få uppleva det här är en sådan lyx och jag kommer för evigt att vara tacksam till de som gjorde det möjligt.
Och om någon inte har förstått det än så tycker jag att var och en som har möjlighet ska unna sig den här lyxen, dvs ansöka om att få komma som volontär till Barnhem.
Att ha varit en del i allt det fantastiska som händer här är något som jag kommer bära med mig för alltid.
Tack för förtroendet, Sussi och Hans! Vi ses, jag lovar .
