I morgon är det dags för mig att ge mig av till Sverige för att hälsa på familj och vänner.
Det är alltid med blandade känslor, det ska naturligtvis bli fantastisk härligt att få umgås med familj och vänner, det ska till och med bli lite skönt att få längta efter alla här på barnhemmet - och ändå känns det alltid lite tufft dagarna innan man ska ge sig iväg.
Det är inte på något sätt för att jag inte tror att de kommer klara sig utan mig på barnhemmet, det vet jag att de gör utan några som helst problem. Det är inte heller för att jag inte klarar mig utan dem en dryg månad för det gör jag med, men ändå…..jag misstänker att det kallas separationsångest.
Jag lämnar ett lugnt harmoniskt hem, med härliga, trygga och hyfsat välartade busungar, fantastisk personal och starka volontärer. Jag lämnar ett hem som nästan är färdigrenoverat och som med största sannolikhet står helt färdigt när jag kommer tillbaks. Jag lämnar ett hem där vardagen kommer lunka på i sin vanliga gemytliga takt.
Jag får, för en gångs skull, sällskap på min resa hem. Hannah och jag har bokat samma flyg till Sverige visade det sig - så själva resan kommer bli mycket roligare än vanligt. Kul för mig men synd för barnhemmet. Hannah är här för andra gången och hade jag kunnat välja så hade jag för barnhemmets skull hellre sett att hon stannade kvar, så vi får hålla tummarna att hon “gör en Emil”.
Jag ser verkligen fram emot det jag reser till - att få tid med så många det bara går av alla kära vänner i Sverige. Möjligheten att få träffa så många det bara går av alla er som gör det möjligt för oss att driva barnhemmet. Att bara vara i det som en gång var mitt hem och till stor del fortfarande är det, även om mitt första hem nu finns hos mina barn på Phuket i Thailand.
I år kommer resan till Sverige dessutom bli lite annorlunda och det är kanske det jag ser allra mest fram emot - i år ska jag för första gången få visa Wow mitt Sverige.
Wow, som jag har suttit bredvid och arbetat sida vid sida med i över 10 år. Fantastiska Wow, som tar hand om allt kring barnhemmet på plats och som ger all sin energi och kärlek till våra barn. Wow, som dessutom har orkat att arbeta tillsammans med två västerlänningar som kanske inte alltid förstår allt så bra. Wow, som tillsammans med resten av personalen och våra barn har lärt mig och Hans så mycket om vårt nya hemland, om hur man kan göra saker annorlunda än i Sverige och att det faktiskt kan fungera minst lika bra och många gånger bättre.
Med facit på hand så har jag och Hans haft en himla tur - vi har fått växa upp i ett fantastiskt land omgivna av underbara människor och sedan fått fortsätta vårt vuxna liv i ett annat minst lika fantastiskt, fast helt annorlunda land med minst sagt lika underbara människor.
Så det är med stolthet jag kommer visa Wow mitt Sverige och det är med lika mycket stolthet jag ser fram emot att få presentera Wow för alla som vill och kan i Sverige.
Wow kommer till Sverige för att medverka på En Kväll för Happy Child torsdagen den 24/8, så vi ses förhoppningsvis där.
Sussi
