Ja då var min 5:e volontärsomgång här på barnhemmet över, och som vanligt flyger de 4 veckorna förbi förvånansvärt snabbt. Skrämmande snabbt den här gången!
Efter att ha hälsat på alla igen dröjer det inte mer än 5 minuter innan man har slagit sig till ro och är inne i barnhemmets tempo. Att komma hit är som att komma hem!!
Det är kul att se hur otroligt bra renoveringen har blivit! Man har ju fått sett bilder på det men det är en annan sak att få vara här och se själv. Inga fler sprickor i väggar och tak, ordentliga toaletter och duschar, fläktar i taken mm. Allt känns mycket fräschare och trevligare, här får barnen det fint!
Min vardag här är rätt enkel. Den är fylld av jobb här på barnhemmet, undervisning i skolorna, promenader, utflykter på Phukets kuster, sol, skratt, bad och mycket mer.
Men i det stora hela är den väldigt rutinmässig. Såpass att man ibland har svårt att urskilja om det är tisdag eller fredag. Det gäller då att lägga märke till de små detaljerna i vardagen (det gäller nog hemma i Sverige också), det låter lite klichéartat men jag tror det kan vara rätt viktigt när man är här. Det kan vara detaljer i hur något barn tar på sig talkpudret lite roligt efter att ha duschat, eller hur någon av barnen på vägen till skolan i bussen börjar nynna på någon låt, som vår chaufför snappar upp och sätter på, och man får se hur ansiktet spricker upp av lycka.
Att se när farmor slänger ut armarna för att försöka få tag och krama om barnen som springer förbi henne vid hennes bänk. Se hur de minsta ynglen börjar sammarbeta och hjälpa varandra för att bära den stora vattendunken bort till köket. Eller att se någon till slut förstå varför 11-6 inte är 1 utan 5. Små till synes enkla, ibland basala detaljer, som får dagarna att skilja sig från varandra.
Harmoni. Det är intrycket jag tar med mig hem. Barnhemmet känns mer harmoniskt nu än någon annan gång jag har varit här. Det kanske till en början kan låta konstigt när det till ytan är så mycket som händer här, för just nu så byggs det nya barnhemmet upp. Byggnader rivs, nya byggs upp, delar av barnhemmet en byggarbetsplats fullt med byggmaterial, väsen och oljud uppkommer från tidig morgon till sent på eftermiddagen.... Men harmoni är det jag känner när jag är här. Det känns som om alla, likaväl barn som personal, fyller en specifik roll. En roll som går ut på att få alla att känna sig behövd och älskad. En roll, som när man är här, naturligt infinner sig i. Det är det jag känner när jag är här och det är säkert det som de nyanlända barnen känner när dem kommer hit, kärlek.
Det spelar ingen roll hur det till ytan ser ut när kärnan är intakt.
Nästa år tar jag examen och det är dags att bli vuxen och skaffa ett jobb. Jag hoppas inte detta blev min sista gång.... Det får inte bli min sista....
Det blir minst en gång till. 5 gånger är ett rekord alldeles för lätt att slå ;)
Vill avsluta med att tacka ALLA som jobbar för barnhemmet, vare sig det är på plats eller här i Sverige. Utan alla er som lägger ner så mycket tid och energi för att hjälpa till så hade detta underbara ställe inte funnits. Så TACK!
Hoppas att alla kan ta sig till En kväll för Happy Child, så ses vi där!