Ja, livet rullar på här hos oss - ett kanske lite lugnar och lite tystare liv än vanligt då det utlystes sorgperiod i hela Thailand i en månad efter att deras älskade Kung och landsfader dog den 13 oktober.
Bor man inte här utan är här som turist så märker man nog inte så mycket mer än att många thailändare klär sig i svart. Om man lever och arbetar med thailändare så känner man däremot verkligen av sorgen de bär på - den är äkta och djup.
Nu är sorgmånaden över men många väljer att fortsätta att klä sig i svart.
Våra barn bär naturligtvis inte svart - de är barn. De går i skolan, precis som vanligt och har läxor, precis som vanligt och leker och stojar, precis som vanligt. Och vår äldsta son, Non kämpar på med alla olika prov han måste göra för universitetet. I skrivande stund är han i Bangkok.
Talande för att allt inte är som vanligt var Loi-Kratong firandet.
Lok-Kratong är en av Thailands större heldagar och traditioner och man brukar vara medveten om att den står för dörren rätt så lång tid innan den faktiska dagen. I år fick vi reda på att det var Loi-Kratong samma dag som det var Loi-Kratong. Och ja, alla gjorde sina kartonger (små bananbåtar) och ja, på kvällen åkte man iväg för att Loia dem - skicka iväg dem i vattendrag. Men allt gjordes i väldig mycket mindre skala - inga marknadsstånd, inga tal av lokalpolitiker och inget uppträdande av de lokala skolornas barn. Utan det blev bara en tyst och värdig kort stund då man skickade iväg sina små bananbåtar och sedan var det över.
Gräset har tagit sig så nu är det mycket lek och stoj på gräset igen. Just nu är många av barnen dessutom inne i en period då det är väldigt roligt att klättra i träd, eller snarare bosätta sig i träden så vissa dagar efter läxorna är gjorda kryllar det av ungar i träden och inte bara av ungar utan en massa saker och gossedjur också.
Ni lästa kanske Päivis blogg som hon skrev precis innan hon slutade som volontär hos oss, precis som hon skrev att hon skulle sakna oss saknar vi henne.
Och idag är det dags att säga hej då till Katharina och Nadine, vår fantastiska tyska tjejer. De vet inte ännu att de kommer få var sitt avskedskort från Best och han har dessutom skrivit till dem på tyska - det är uppskattning det!
Som tur är har vi härliga Vera kvar och hon har fått förstärkning av fantastiska Anki och Linda, så vi har tur vi - vi har många att sakna och många att gilla på plats - det är vardagslyx det.
Ha det bäst!
Sussi