Linnéa Aaor valde som sitt projektarbete att stödja barnhemmet i Muang Mai efter hon såg programmet “Här är ditt liv” med Kjell Bergqvist.
Hon fick in alla dessa pengar genom att panta burkar, baka och sälja mjukkakor, trycka upp informationsblad, skaka bössa på stan, kontakta lokalföreningar och ordna en fotoutställning med fotografier som hon själv tagit.
Vilken drivkraft – återigen är vi i Happy Child stumma av beundran!
Tack Linnéa för att du valde oss!
Läs Linnéas egen berättelse om hur arbetet gick till.
Jag heter Linnéa Aaro och är nu 18 år gammal, jag bor i den lilla staden Boden som ligger i Norrbotten. Som alla andra avgångselever på Björknäsgymnasiet skulle jag utföra ett projektarbete. Jag valde fort att stödja barnhemmet Muang Mai efter att ha sett programmet “här är ditt liv”, där Kjell Bergqvist var gäst och berättade om sin väninna Sussi Janson som förlorat sina barn i den förödande tsunamin år 2004. Sussi kom in i studion och berättade om sin jobbiga tid och om barnhemmet. Hennes historia gjorde mig väldigt rörd men också inspirerad och motiverat till detta projket, hon är så stark och blev en förebild till mig utan att jag ens har träffat henne.
Många barn tappade sina nära och kära till vattnets starka kraft 2004, jag har haft flera vänner nära mig som har växt upp utan förälder eller föräldrar och jag har kännt deras smärta. Jag kan inte säga att jag vet hur det är att tappa en föräldrer eller ett barn...men jag förlorade min mormor i cancer och det gjorde nog ont. Jag har känt sorg, jag känner saknad. Detta är också en bidragande faktor till varför jag valde att hjälpa just Muang Mai.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att hjälpa barn till en bra uppväxt eftersom att just barnen är framtiden. Alla barn har rätt att leva och att leva ett värdigt liv med kärlek, värme, mat, utbildning, husrum och mycket annat.
Detta projekt utförde jag inte endast för att hjälpa andra och bidra till en “bättre värld”, utan jag gjorde det till stor del för mig själv..jag ville bevisa för mig att jag klarar av detta projekt på egen hand och att jag kan gå långt med min starka vilja. Med mitt projekt har jag fått människor att hjälpa till och känna att dem faktiskt bidrar med något. Jag har inspirerat yngre elever till att samla in pengar till välgörenhet och försökt att påverka folk som endast pratar om att hjälpa utan att handla efter orden.
Till en början lade jag upp en plan och enligt skolan skall vi arbeta med projektet under 100 timmar men jag har använt mig av ca 200. Det har varit mycket planering och fullt med motgångar...Jag har bland annat lärt mig att man måste ta saker som de kommer och inte planera in i sista detalj, allt kan hända.
Jag valde att ta mina tidigare erfarenheter av insamlingar och uppgradera och mordernisera dessa metoder. Jag annordnade en fotoutställning till förmån för barnhemmet, jag fotade och skickade sedan bildfilerna till två företag jagsyns.se och kbfoto.se som förstorade upp dessa 20fotontill A3-format som jag sedan sålde i Kulturhusets för 200kr styck. Det var riktigt roligt att få möjligheten till att väva in mitt största intresse –foto- i projektarbetet, jag fick in bra med pengar och fick bra fotokontakter som jag kanske har nytta av i framtiden.
Mitt mål var att nå 6000 svenska kronor men jag lyckades nå fram till ca 10 000 kronor vilket jag aldrig hade trott när jag startade projektet, jag har alltid fått höra av mina föräldrar att man klarar vad som helst bara man vill..detta har bara varit ord för mig. Men nu har jag bevisat för mig själv att det är sant!, man klarar faktiskt allt man vill...
Jag har varit små blyg att ringa och ta kontakt med folk men nu har jag inga som helst problem med det utan tvärt om, jag tycker bara att det är roligt. Det har som jag trodde i början byggt upp mitt självförtroende och min självkänsla att göra en insamling där man måste vara socialt aktiv nästan varje dag.
Det är många som har hjälpt mig med detta projekt ! bland annat röda korset som bidrog med hela 3000 kronor, min mamma som gav sin vackra akvarell konst till utställningen, ICA, kbfoto.se, jagsyns.se, Fagernässkola, Bo strömbäck som lånade ut kulturhuset, privatpersoner som har hjälpt till medfix runt bla. utställningen och stöd när det har sett mörkt ut, Hans Almqvist lånade ut sin bagarstuga, Stadins Glas i Boden gav parspartoer till akvarellkonsten, Swedbank, min barndomsvän Emma Nilsson som har hjälpt mig med tekniskaprylar och redigering av informationsblad.
Och sist men inte minst min handledare Helena Carolin och såklart Sussi Janson som har gjort detta möjligt från första början. TACK !